Snabb identifiering av farliga agenser och föroreningar

Fokuset för den här kapacitetsbristen ligger på den inledande detektionen och identifieringen av farliga agenser och föroreningar på incidentplatsen, och på lämnande av relevanta uppgifter om dessa hot till blåljusaktörerna och räddningsledare. Blåljusaktörer ställs inför ett stort antal olika faror och hot, inklusive kemiska och biologiska agenser, radioaktiva partiklar, syrebrist och explosiva föreningar. De kan dock vara föga medvetna, eller inte medvetna överhuvudtaget, om dessa faror när de anländer till incidentplatsen. Denna brist på lägesuppfattning kan göra att blåljusaktörer utsätts för avsevärda risker eftersom även en minimal riskexponering kan få betydande följder för hälsan.

Blåljusaktörer använder för närvarande en kombination av personliga detektorer, fordonsmonterade sensorer och andra stödsystem för att detektera farliga kemiska ämnen, risker för explosion och strålningsrisker på incidentplatsen. De befintliga utrustningarna gör det möjligt att detektera ett begränsat antal vanliga föreningar eller farliga agenser som påverkar normalt dagligt arbete. Ingen av utrustningarna ger dock någon kännedom om omfånget av farliga agenser på incidentplatsen. Inte heller kan någon av utrustningarna användas för att snabbt identifiera och karakterisera dessa farliga agenser. Vidare är många av de nuvarande detektionssystemen fordonsmonterade eller placerade på ett fast ställe, där de ger begränsad lägesuppfattning för blåljusaktörer som förflyttar sig till fots. Slutligen är förmågan begränsad att detektera biologiska agenser i realtid.

Blåljusaktörer behöver specifik information om hoten och farorna när de anländer till incidentplatsen, och under hela varaktigheten för deras insatser. Blåljusaktörerna och räddningsledare behöver få varning vid detektering av faror och allteftersom koncentrationsnivåerna närmar sig fastställda gränsvärden för vad som är hälsovådligt. Vidare måste relevant information, inklusive vägledning om skyddsåtgärder, förmedlas så att blåljusaktörerna bättre kan skydda sig själva, de drabbade och befolkningen.

Denna tredje kapacitetsbrist skiljer sig från den andra kapacitetsbristen – ”förmågan att detektera, övervaka och analysera passiva och aktiva hot och faror på incidentplatser i realtid” – som fokuserar på kontinuerlig övervakning och analys av ett bredare spektrum med hot tillsammans med integrering och visualisering av hotdata. Datamätningar härledda från lösningar för att åtgärda den kapacitetsbrist som beskrivs i detta dokument kan integreras i lösningar för den andra kapacitetsbristen. Emellertid är fokus för denna målbeskrivning detektering, identifiering och karakterisering av specifika farliga kemiska och biologiska ämnen samt strålningsrisker.